På morgonen gick han på transporten som om han aldrig gjort något annat, jag var jättestolt och glad när jag hoppade in i bilen med min fina ponny bak i släpet påväg mot våran fjärde "tävling" men det var extra pirrigt med tanke på att vi skulle åka iväg och att Pay and jumpen var så stor, (många anmälda) 

Men Priffe kunde inte ha skött det bättre! Så duktig att ha med sig, lite nervös vart han allt, men inget jobbigt alls. 

Framridningen var han lika duktig, min syster stog och hjälpte mig så som jag brukar vara där för henne när hon tävlar, världens bästa syster. 

Dock ramlade jag av på framridningen då helt utan min beredskap så skuggar Priffe för ett förbipasserande ekipage, jag blir nockad så hårt i ansiktet av Priffe att jag slår hål på hela min överläpp med tandställnigen, det blödde ska ni veta, och detta var inte långt innan jag skulle in på banan, så inte för att ha något att skylla på, men jag var otroligt ofokuserad inne på banan och det snurrade så mycket i mitt huvud av smällen att jag helt enkelt inte kunde rida bättre än vad jag gjorde, jag hade inte Priffe med mig någonstans och han vägrade 3-4 gånger och rev 2 hinder. 

Nästa klass 80cm skärpte jag verkligen till mig, jag fick kollat till min läpp och med lite mat i magen så började jag rida fram till denna klassen, Anna var på plats och såg till att jag höll mig fokuserad och vi gör den bästa rundan jag gjort med Priffe! Även om jag var riktigt besviken på mig själv att jag "lät" honom stanna på sista hindret för att jag slappnade av för mycket, så var känslan helt fantastisk! 

Hela denna upplevelse med alla dessa intryck för Priffe så går vi in och hoppar en hel bana med 4 fel, som dessutom inte var hans fel! Jag ville bara gråta då pga mitt misstag men nu ler jag och inser hur bra det gick! 

Tittade precis på filmen igen, och jag tycker verkligen jag och Priffe gör det jävligt bra, och jag tycker det ser snyggt och väl rider ut dessutom, ja jag ger mig själv beröm ;)