I dagens LC så vägrade han på första hindret, kom igen, han hoppade, kom på andra, pang andra vägran = utesluten TJOHOOOO vad glad jag blev.... Not. 

Men jag la en volt och hoppade tvåan igen och han hoppade, så jag klappade om honom gick ut från banan gav hästen till Anna och gick iväg och grät. Dock med Anna hack i häl och Priffe förstås som var lika glad och nöjd med livet som vanligt. 

Grät en massa, snackade om att jag inte orkar med det längre och att jag lika gärna kunde ge upp. Anna fick påminna mig lite om mina två nollor jag faktiskt har med honom och vilken ridning jag har haft när jag har nollat. Det är väldigt annorlunda ridning mot vad jag haft dessa två dagar. 

Men jag måste säga att jag har haft världens snällaste häst på tävlingsplatsen. Han är inte van vid så stort och många hästar, och inte minst få sova över på stället. Han har fått otroligt mycket nya intryck! I transporten stog han som en ängel både dit och hem, så på så sätt är jag mycket stolt över honom. 

På framhoppningen har han också varit helt magisk, vi hoppade självsäkert och allting bara sitter som en smäck. Vi är grymma, jag rider bra och ger Priffe självförtroende, den ridningen ska jag ha med mig in på banan, men det låser sig när jag får startsignalen. Jag blir väldigt osäker och ångestfull, tänker alldeles för mycket på alla som tittar och vill inte alls rida på lika "hårt" jag mesrider verkligen! Så jag tror att det mesta sitter i mitt huvud. Frågan är då om Priffe är rätt tävlingskompis till mig då, borde någon annan tävla honom? Men hur ska jag då lära mig och få rutin, det är ju inte så att jag har fem hästar... (Det var iaf tips av en vi fick på tävlingsplatsen, att låta någon annan tävla honom två-tre gånger) 

Men det går inte, jag ska helt enkelt bara dra ut ofta med honom och prata ordentligt med mina tränare, få rutin och självförtroende och kolla på videon från Tjörn om och om igen och inse att DEN ridningen ska jag ha. Jag kan ju, vi har ju gjort det förut! Vi kommer klara detta och jag kommer inte ge upp. Det hade varit enkelt att bara låta någon annan sitta upp med 10 år tävlingserfarenhet, en som inte blir som is när hon går in på banan liksom, men det hade inte gått, för han hade blivit lika dan när jag sitter upp igen ändå, det skulle behövas år av tävlande för att en häst ska bli så självsäker att den kan hoppa runt med en osäker pilot utan problem om hästen är som Priffe. Men jag har dom stunderna där jag känner mig bäst i världen, inte alls osäker och jag känner verkligen att det här är jag bra på och det här kan jag, nu jävlar, det självförtroendet måste jag ha med mig jämt, men dessa dagar har varit dåliga. Det har varit mycket fina ponnys och jag har bara dragit mig undan, liksom, se mig inte och hör mig inte, titta inte på mig! Jag har strålat osäkerhet. Förutom i manegen där vi hoppade fram, där kändes det super och inte många som tittar, folk är ändå upptagna med sitt därinne. Aja nu ska jag sluta dalta detta och bara lägga detta bakom mig, förutom all lärdom jag kan ta med mig, och in på tdb för att anmäla mig till en pay and jump den fjärde augusti och en tävling den 17:onde aug! 

För vi ska ta oss igenom detta jag och min fantastiskt fina ponny, jag kan detta och Priffe med för den delen, med en säker pilot, och det kommer jag bli, jag ska ta hjälp och bli grym!!!