Jag känner mig helt tom nu, jag skulle skriva och fixa massor av inlägg till er, men första inlägget gjordes, och fingrarna skrev någonting helt annan än vad som var tänkt, aldrig att det kommer publiceras, skrivet utifrån mig, för nära inpå. jag skrev utan att märka att tårarna rann nerför mina kinder. det ligger i utkast just nu och jag vet inte vad jag ska göra. ska det ligga där, ska jag göra det offentligt eller ska jag bara radera det och låtsas att det aldrig skrevs. det skrevs inte av mitt huvud, utan mitt hjärta. Det var den galnaste sjukaste känslan någonsin. det fanns ingen tanke bakom det. bara ord bildade av mina fingrar, ett tangentbord och mina känslor. Inte offentliggör man något sådant? Vill man ha medlidande om man gör det eller vill man släppa loss det inom sig. let it go.
det var så starkt egentligen. det var min vilja och jag kände bara power när jag skrev det, fyfan vad bra jag är, fyfan vad jag har bestämt mig, tills jag skrev det sista med kursiverad text, och insåg varför jag skrivit det. ett enkelt förlåt för mitt val i livet till de två människor på denna jord som gör allt för mig. förlåt var det sista ordet.
