Har du en häst som ALDRIG varit skadad, så känns det som om man tar en vilodag hit och dit lite för givet. Inte att man inte tar hand om hästen, men man känner att det inte gör något om hästen står, "jag kan ju rida imorgon" 

Men som mig och  andra såklart, som har små olycksfåglar så känns en oplanerad vilodag hemskt att sätta in. Man ska självklart inte vara paranoid för att man tror hästen ska bli skadad nästa dag för att man inte rider en dag för så skulle man bli knäpp.

Men jag är så med Priffe iaf, när han är fräsch och går bra, då tar jag verkligen vara på det, jag rider, trimmar och övar på skolor han ska lära sig och lägger verkligen all min tid på det! 

Självklart gör man det med en helt skadefri häst också, men man uppskattar sin friska häst lite mer! 

Nu säger jag inte att alla gör detta, men jag och min syster kunde relatera till det. Och jag känner skillnaden mellan då jag hade Bobby som aldrig var skadad, så om jag flumred eller lät honom få oplanerad vila så kändes det som att det inte var hela världen att han vilade EN gång oplanerat för att man inte hann eller liknande, med Priffe så tar jag alla chanser. Jag tar vara på all tid. 

Nu låter det som om jag menar att man inte bryr sig lika mycket med hur man rider eller tar hand om en häst som aldrig är skadad mot en häst som kanske får lite större sår hit och dit eller skadar sig rejält. Men jag menar att man uppskattar tiden lite mer med sin häst när den är fräsch, mer än den hästen som alltid är fräsch. Man gör Altså inte ett sämre jobb eller inte bryr sig lika mycket om man har en alltid frisk häst, men en oplanerad vila kanske inte känns lika jobbig (om man inte har träningar/tävlingar inplanerade förstås) 

Är det så för fler?