Okey, fredag... Detta känns som den minst peppade fredagen på århundraden för mig. Har därför bestämt mig för att vara hemma idag, jag ska tänka ut lite saker som det måste ske en förändring kring... Men det tar vi en annan dag! 

Hoppträningen igår gick inte bra, men jag gjorde det bra ändå? Vi tog oss igenom alla övningar, och sista rundan så gjorde vi fyrkombinationen grymt, men efter lite övertalning hos mig, och en krasch.. aa ni fattar haha! Jag red dåligt, Priffe ställde upp, och det blev pang bom på det, och jag får dåligt samvete för min ponny som jag vet vill göra sitt bästa. Jag tänker inte skylla på honom alls efter något igår, han kan vara överjävlig ibland, men det är på mitt ansvar att faktiskt få fram positivitet i ridningen och få honom att vilja, det som gick snett igår var just att jag blev arg på honom när han ville busa efter hinderna och sedan inte slutade vara arg på honom. Jag tror det är viktigt att låta honom vara glad, och istället förvalta energin han har, som jag gjorde i slutet, istället för att ta tag i honom och stanna honom när han drog iväg och lyfte bakbenen, så tryckte jag helt enkelt på mer och började jobba honom efter hinderna ett helt varv runt fyrkanten i galopp, så jag tyckte ändå att jag löste det bra igår, trots en del motgångar. 

Sen fick jag även ett litet wake up call som jag kommer ha med mig i tankarna när jag hoppar och det är något som Augusta sa igår, "ta inte första bästa distans" 

När jag kom in mot fyrkombinationen så stressade jag in och kom oftast fel, efter hon sa det började jag koncentrera mig och räkna galoppsprången in, och genast gick det så mycket bättre, det visade sig att jag ser avstånden mycket bättre än vad jag trodde, men jag måste våga lita på mig och min bedömning. Och inte ta första bästa avsprångspunkt. 

Mitt självförtroende är på botten just nu men samtidigt inte och jag vet inte varför, det börjar gå dåligt på hoppträningarna och jag känner mig så dålig. Jag önskar det fanns ett lättare sätt att förklara men det gör det verkligen inte. Det är någonting hos mig som gör Priffe osäker, vi blir ett osäkert ekipage och det fungerar inte, men samtidigt så måste jag acceptera att vi är i en motgångsfas nu och acceptera vart jag är nu, det är okej! Grejen nu är helt enkelt att sänka kraven, hoppa lättare övningar och låga hinder, för att få ihop byggstenarna till självförtroendet igen. Det kommer bli mitt fokus i vinter.  

Wow vilken grej det blir av att skriva, att skriva av sig alla tankar och att få ordning på allt som hände igår, svart på vitt, är fantastiskt, och jag inser att träningen var dålig, men jag fick med mig mycket bra ur den ändå, jag har ett bättre hum om vad det ska tränas på och vart fokuset ska vara! Jag har så svårt för att prata egentligen, utan har lättare att få ordning på allt i text, jag blir i en egen värld och får fram precis allt vad jag känner. Vad skulle jag göra utan bloggen?