Efter att ha skrivit av mig en hel del om hoppträningen, så känns det genast mycket bättre och fredagen kanske inte blir så deppig ändå... 

Direkt när jag kommer hem ska jag hämta Priffe från hagen, göra honom lite fin och sedan gå på en lång promenad med honom, inte sitta på honom utan mer personligt, gå bredvid och bara gå och prata med honom, busa och dela på en morot. Bara gå och gå, i våran egen takt ska vi lunka fram tills mörkret börjar dyka upp. Åhh så mysigt det låter, iaf om jag har varma kläder så jag slipper frysa haha ;) 

Imorgon ska jag till manegen kl 10 och plocka fram två hinder och små hoppa lite inför Pay and jumpen på söndag, för dit ska jag!

Det ska vara lätt hoppning i manegen och det ska vara kul och Priffe ska få massa beröm när han gör rätt.

Jag känner mig super taggad inför att åka till gråbo igen iaf och jag vill ha som tänk att acceptera var jag och Priffe är nu och att det är okej om han vägrar, jag ska inte klanka ner så mycket på mig själv om han stannar för då kommer den dåliga självkänslan och jag slutar rida, utan jag ska bara ta ett andetag, låta han nosa på hindret och "kicka" till honom lite utan någon som helst frustration utan bara för att förtydliga för honom att han ska hoppa, sedan komma igen. Och sedan glädjas för att jag kommer över! Inga krav och mycket beröm när han gör rätt så han förstår! 

Jag måste släppa det negativa tänket, och tänket över huvudtaget, och bara rida, för jag har det så mycket i mig, jag är egentligen så jäkla duktig när jag släpper tänket och rider på min känsla och finkänslighet! Den så länge inövade ridningen sitter i benmärgen på mig nu och inte i huvudet som är mitt problem, att jag har för mycket i huvudet och vågar inte lita på min kunskap jag har i mig, som sitter i märgen, det som min kropp gör automatiskt utan att jag tänker, den ridningen behöver jag ta fram! Visst det är lättare sagt än gjort och det kommer ta tid att förändra och tillåta mig själv att släppa tankarna, för tankarna har spelat så stor roll i min ridning under hela mitt liv, och att nu bara släppa det, känns läskigt, men det krävs en förändring mentalt för att jag ska komma vidare i min utveckling! 

Tack för mig och ännu ett lite för långt inlägg där fingrarna bara rullar! Tack