Visste ni att jag ofta tänker på hur mitt liv skulle se ut om jag aldriga hade fastnat för hästar? Jag har kommit fram till några hypoteser på hur det hade kunnat se ut: 

1. Jag hade antagligen gått i fotboll eller någon annan sport där man springer runt som fån efter en boll, jag hade haft både primeboots och parajumper jacka, istället för softup stigbyglar och stallhyror. All tid jag sparade på att inte vara i stallet, för jag hade nog inte tränat bollsport mer än två till tre dagar i veckan, så hade jag nog suttit och pluggat, haft betyg som gör att jag kommer in på högskolan och jag hade definitiv, definitivt varit mer mån om mig själv, hur jag ser ut, klär mig och att ta hand om mig själv, fixa naglar, sitta med inpackningar i håret osv. Sen hade självklart familjen varit ute och rest, skidsemester på vintern och solsemester på sommarn, och säkerligen någon ivägstickare, ja det hade ju lagts pengar på annat helt enkelt... 

Så hade det kunnat se ut, andra alternativ är:

2. Jag hade nog inte varit samma person som jag är idag alls, jag hade haft bättre självförtroende, inte satt lika hög press på mig själv, jag hade heller inte varit lika duktig på att aldrig ge upp och Jag hade aldrig släppt så mycket tårar som jag har gjort och jag hade inte heller suttit och skrivit detta och undrat hur det hade varit, hur livet utan häst hade sätt ut för mig.

 

Att ägna sitt liv åt en fyrbent varelse, är stort. Och nu i slutändan inser jag att man går miste om mycket, lika mycket som man går miste om utan häst förstås, men jag tror att mitt huvud hade varit lite klarare och lite bättre utan häst. När det gäller självkänsla och hur mycket man trycker ner sig själv när man misslyckas. 

Varför, förstår nog alla som har häst, älskar hästar och vill något med det hela, ni andra får tolka det på erat vis. Det är nästan lite internt mellan oss hästmänniskor emellan, tillsammans med de fyrbenta individerna med egna viljor. 

Men livet utan häst hade heller inte passat mig, jag har ägnat hela mitt liv åt hästar och tänker fortsätta på den banan, utan att någonsin lära mig hur mycket det kostar, hur många gånger man tror tårna är förfrusna, hur man kämpar och sliter i alla temperaturer, dagar, tillfällen, 24 timmar om dygnet, för bakom allt detta finns en sån otrolig lycka, värme och gemenskap. 

Känslan på ett ärevarv, eller när hästen gör den där bugningen man tränat på så länge för man gillar "naturlig hästhållning" alla finner sin lycka med sin häst, och förtjusningen i det, även om ett pris ska betalas för det, så är livet utan häst ingenting för mig.