Så nu har jag lyckats samla mig efter Pay and jumpen, började nästan grina efter min sista start inne i en ensam manege, av ren och skär jävla lycka! IDAG SLÄPPTE ALLT och jag gjorde den bästa rundan med Priffe jag någonsin gjort! 

80cm:

Fantastisk runda där jag kände att min ridning verkligen hade inverkan på Priffe, jag andades dessutom och insåg hur mycket mer avslappnat det blev. ETT ENDA STOPP blev det! Det var en riktig abs-inbromsning på femman som var en helt vanlig oxer, MEN som hade som tre vita 20- cm höga halvcirklar på rad under, tror aldrig Priffe har blivit så chockad som han blev haha, men han fick nosa på dom och sedan var det bara att komma igen och fullfölja banan, några språng kom han för nära och några perfekt, men go känsla och jag gick ut med gott självförtroende och Priffe med såklart efter allt beröm haha! 

90cm:

Tar hem priset för den bästa rundan någonsin, allt stämde verkligen och ALLA distanser satt exakt! 

""""Ta inte första bästa distans""" 

Vi seglade runt hela banan, rytm, balans och distanser bara satt! Jag släppte tänket och red, jag red så otroligt makalöst bra! 

Fick så mycket beröm av funktionärer och domaren för min ridning, sits och för ponnyn, och istället för att försöka skratta bort berömmet så sa jag tack, tog åt mig och faktiskt kände mig duktig, så när jag gick in på framhoppningen för att trava av honom efter rundan, så hade jag ett leende från öra till öra som ett fån och tårar som tryckte av bara lycka, efter några veckor med bara motgångar, en riktig neråtspiral verkligen, jag åkte till denna Pay and jump med minsta möjliga självförtroende och åkte istället hem med stort självförtroende och känslan av att jag kan, jag kan fan så himla bra! 

"Jag sa ju Priffe, att piloten skulle fixa detta!"