Allt känns så mycket bättre!
För första gången på länge känner jag mig så himla "fri" i huvudet, det var inte som jag trodde att släppa all stolthet och envishet för att faktiskt låta min syster testa att tävla min ponny i hoppning eftersom jag och Priffe inte fungerar där just nu. Det blev lättare.
Vi blir nog inte dåliga som dressyrekipge han och jag! <3
Fungerar det med Anna så kommer hon att tävla honom lite och vill han inte då, ja då kan man konstatera att han inte gillar det. Men om vi utgår från att Anna löser hans osäkerhet nu.
Jag har insett i och med detta beslutet hur mycket oro och dålig självkänsla detta med tävlandet och för höga krav har gett mig och att jag gått runt med detta hela tiden, det är som att en tung sten på mina axlar bara försvunnit, jag har hittat ett helt annat kall med Priffe, vi ska tävla dressyr och är redan anmälda i laget för div 2 till hösten! Jag låg på botten efter lilla edets tävling men hittade ljuset i tunneln lika snabbt igen
Jag kommer självklart inte släppa hopptävlandet för jag älskar det och jag tänker verkligen ge mig på det igen efter vi varit på AW tillsammans, men jag har släppt alla mål inom den grenen och vi kommer göra det för att ha kul och för att jag ska få upp självförtroendet, målen och kraven ligger hos Anna med Priffe nu, för hennes mentalitet klarar av Priffe bättre än vad jag någonsin gjort. DET känns skönt att äntligen vågat inse och erkänna det för mig själv, och det är nog det som gjort att jag känner mig fjäderlätt inombords nu, att jag trivs bättre på Priffes rygg och att stallet nu skänker mig mer glädje än vad det gjort på närmare 3 år!
Kommentarer
Trackback