Ett bollplank!
Varför jag har tagit beslutet om att sluta tävla Priffe i hoppningen i ett litet tag framöver är för att jag inte orkar längre helt enkelt, det tär alldeles för mycket på mitt självförtroende och jag väljer att lyssna på min ponny som kanske inte tycker det är jättekul att tävla.
I söndags var jag iväg i lilla Edet och tävlade varav första klassen blev 8 fel, men det kändes grymt bra ändå eftersom han gick att påverka och jag blev varken passiv eller nervig, det var en runda som kändes bra, andra klassen ville han verkligen inte, jag gick in med självförtroende från första klassen och en grym framhoppning och jag kände att båda två var på hugget, vi hoppade första hindret grymt sen så ville han inte mer, ju mer jag gick på ju mer började han galoppera baklänges nästan, det gick inte att göra någonting!!! Han ville verkligen inte.
Så Anna ska pröva tävla honom 2-3 tävlingar för att se om det går, gör det inte det så kan jag konstatera att Priffe inte trivs med att tävla i hoppning, och jag har tillräckligt mycket hjärta att lyssna på honom!
Vi kommer att fortsätta träna och vi kommer att åka till AW i Skåne för att ha kul för han älskar att hoppa det gör han verkligen, han trivs bara inte på tävlingsbanan med mig på, hemma gör han nämligen allt för mig, altså ALLT!
Så igår var det fantastiskt bra att träna för Reine och prata igenom allt och han tyckte min plan var lysande att tävla i dressyr och låta Anna som är tuffare och har mer självförtroende än mig att pröva tävla honom för att se hur mycket av hans "tävlingsfobi" som kommer från mig, sedan tyckte han definitivt inte att jag skulle ge upp alls, utan att jag ska ge mig på det igen efter AW för att han tror på oss och tror att vi fixar det, speciellt om Anna lyckas ge honom lite självförtroende och få bort hans rädsla för nya intryck så han fokuserar på uppgiften.
Planen finns där och nu är några starter inplanerade för dressyrtävling och också en plan på att starta La i mitten av sommaren! Grymt va?!
Det blir en dressyrtävlings-outfit som består av så mycket hopputrustning man kan hitta, jag äger inte ens ett par vita benlindor eller ett funktionsdugligt schabrak ens haha!
Jag vet ju att vi kan, för vi har gjort det förut. Men ibland så kommer motgångarna oftare än framgångarna och att jag ens orkat kämpa i tre år redan är sjukt, och ännu har jag inte slutat, jag väljer bara att gå en helt annan väg för att hitta glimten av framgång, jag har hittat den några gånger och det är därför jag inte gett upp. Vi kommer stå högst upp på våran egen prispall en dag, det är den dagen jag släpper all oro, press och ångest och den dagen jag och Priffe gör saker för att det är kul för stunden, för att vi vill tävla eller för att vi vill rida ut, inte för prestationen eller framtiden.
Kommentarer
Trackback