Helt otroligt!
Jag hann inte blogga igår då jag jobbade, blev getingstucken och fick skynda mig hem (överkänslig mot dom jävlarna) sen var det hästen liksom!
Han var en klippa för mig under de år jag hade honom, det var en tuff period i mitt liv med privata problem och en jobbig ungponny vid sidan av som bara skadade sig och höll på att ge mig hjärnblödning (Priffe haha) Då var Bobby den enda jag hade förtroende för, han gjorde precis allt för mig och jag detsamma. Han blev min trygghet i allt.
Och det bästa av allt, jag var upptagen hela kvällen och skrev med min gamla ponny Bobbys nya ägare! För er som har följt mig länge här vet vem han är och vilken betydelse den ponnyn haft i mitt liv, för er som inte vet - han är mitt allt och min bästaste bästa vän!
OCH JAG SKA FÅ TRÄFFA HONOM!!!
Efter snart fyra år ska jag få krama om honom, känna på hans päls och bara se honom igen! Det är helt otroligt!
De nya ägarna skickade en film på honom när han fick träffa nya kompisen i hagen och jag började lipa som ett barn när jag såg den om och om igen, min kung!
Han var en klippa för mig under de år jag hade honom, det var en tuff period i mitt liv med privata problem och en jobbig ungponny vid sidan av som bara skadade sig och höll på att ge mig hjärnblödning (Priffe haha) Då var Bobby den enda jag hade förtroende för, han gjorde precis allt för mig och jag detsamma. Han blev min trygghet i allt.
Jag kom ihåg när det var dags att sälja honom för att det inte gick att ha tre hästar, när den nya familjen kom för att hämta honom, var det inte en chans att jag kunde hålla tårarna tillbaka, när transporten rullade ut från gården vek sig båda mina ben och jag bara låg på marken och grät. Det kändes som om jag svikit honom och bara sålt min bästis, men tillslut så vet jag att han Haft det så bra, och kommer fortsätta ha det så bra hos denna nya familj!
Ser så mycket fram emot att få träffa honom igen, men samtidigt känns det konstigt. Kommer han känna igen mig? Jag vet inte hur jag kommer reagera liksom. Kommer det göra det ännu jobbigare att släppa taget om honom som jag fortfarande inte gjort, eller kanske gör det så att det blir lättare. Jag har ingen aning, men jag vet att jag kommer få träffa honom igen!
Kommentarer
Trackback
