Tankar i ett drömmande huvud
Jag inser bara hur mycket jag vill detta, jag vill bli unghästutbildare och tävlingsryttare i framtiden, kanske inte på grandprix, det hade inte min mentalitet räckt för men att få hoppa youngsters och diverse tävlingar för 5-7-åringar hade varit drömmens dröm, på egna framtagna pollar...
Jag funderar så mycket om det kommer fortsätta vara en dröm tills jag dör eller om jag kommer lyckas. Jag har inte de direkta förutsättningarna alls.. Mamma och pappa ställer upp och låter mig ha en ponny och de hjälper till så mycket de kan och orkar, mamma försöker puscha hemifrån även fast hon helst vill se mig i kostymkläder på ett välbetalt jobb och pappa gör det mesta praktiska och är världens bästa stöd när det gäller att JOBBA för sina drömmar.. Det är jag tacksam för, så in i bomben.
Men ridsporten är så tuff och dyr att jag nästan får ont i magen av att tänka mig en framtid där hästar är ett yrke för mig, det är min dröm, vision och det jag kommer kämpa för, men saker och ting har bara gått emot mig än sålänge, men jag försöker tänka som så att efter regn kommer solsken, och att jag bara är 18 år en sålänge, jag har hela livet på mig att starta upp en verksamhet med hästar tillsammans med min syster, det spelar ju ingen roll om jag är 40 eller 20 år, det kommer fortfarande vara min vision. Man inte kan ha bråttom eller måla svart på väggen än och tänka att det aldrig kommer gå, även fast det känts riktigt tufft de senaste tre åren. Jag ger aldrig upp, och det är ingen ide att lägga tankarna på det förflutna och jobbiga som varit utan jag får försöka tänka att solskenet dyker upp snart. I längden träffar man bara det man siktar på, därför är det lika bra att sikta högt, även om det bommar på första försöket.
Kommentarer
Trackback
