Ikväll var jag iväg på träning på bulycke, som gick kanon, skratt och tårar som vanligt. Jag har mycket att jobba med som exempel prestationsångest och kraven jag ställer på mig själv för att jag tror att allt ska vara perfekt för att jag ska kunna acceptera mig själv, men att tro att allting måste vara prefekt för att slippa ångesten är ett säkert sätt att få ångest på, och Priffe är ju en spegelbild av mig. Men det kommer bli bra tillslut så fort jag släpper allt. 
Jag kan inte fatta hur mycket jag älskar den här hästen, hade det fungerat hade jag behållt honom hos mig tills hans sista andetag, men jag är fullt bestämd att när han är gammal så ska han få komma tillbaka till mig som pensionär!