Det känns tillräckligt för mig
Fick en chock precis när jag såg att det bara är två dagar kvar till julafton. Jag har ingen som helst julkänsla och hade i princip glömt att av det är julafton i december månad! Jag älskar högtiden och tycker den är supermysig på alla sätt så jag hoppas att jag kommer in i jul-feeling iallafall på julafton!
Jag har heller inte önskat mig någonting mer än en klocka.
Jag får en ständig julklapp varje månad när hästarna ska betalas av mamma och pappa som gjort det i så många år nu att det säkert är över miljonen snart!
Den bästa julklappen har jag redan fått dessutom, att jag själv fick behålla alla pengar jag fick för Priffe, så jag kan köpa mig min helt egna julklapp som ska besiktigas sjunde januari att jag är mer än nöjd och lycklig.
Så tacksam över mina föräldrar som, trots att de inte vet någonting om hästar fortsätter att stötta och hjälpa till så gott de kan med min och min systers satsning på hästarna!
Mamma sa häromdagen att hon var så stolt över mig och Anna, att vi roddat hästeriet helt själva i så många år.
Vi ringer hovslagare, tar kontakt med hästägare till hästar vi vill åka och kolla på, ringer veterinärer och skriver avtal själva och att jag höll i Priffes försäljning helt själv och allt det där!
Det var så roligt att höra och jag tackade i stället mamma och pappa för hur de har låtit oss växa, göra misstag, hjälpt oss när det blivit fel och uppfostrat oss som de gjort! Det slutade med att både jag och mamma satt och lipade!
Jag inser hur mycket mer man än vill ha, att man vill ha den där storhästen i stallet som man kan ta sig hela vägen med för flera hundratusen, att jag ändå har allt jag behöver för att ta mig dit, utan miljoner på kontot, för jag har en familj som försöker så gott de kan och en kämparglöd som inte kommer tyna bort tack vare alla här hemma!
Nu får jag köpa en till ungponny för att utbilda och tävla upp den i klasserna så jag kan tjäna pengar på den och sedan kanske behöva köpa en till för att få ihop med pengar till just den storhästen, och familjen står bakom hela tiden, så gott de kan ekonomiskt och stöttande!
Är inte det allt man kan önska sig? Hur kan man vilja ha mer?
Jag hade kunnat skriva en hel lista på saker jag vill ha, men behövs verkligen den där märkesjackan till stallet, eller det nyaste modet till skolan, när jag redan känner sig så lyckligt lottad med allt som redan förgyller mitt liv.
Kommentarer
Trackback
