Jahopp... Nu har jag samlat mig lite sen gårdagen. Det var verkligen jobbigt. Tänker inte gå in mer på det mer än att det som i vanlig ordning blev två uteslutningar. Jag visste inte vad jag skulle göra. 

Jag har anmält mig till tre Pay and jumper nu i november och så får jag se vad jag gör med tävlingen i Uddevalla. Den är kvar, min anmälan alltså.  Men jag hoppar en Pay and Jump innan. 

Jag vet att jag inte kommer ge upp. Även fast det kändes som det bästa igår. Mitt mål är och har varit sen jag fick hem honom att kvala och hoppa medel svåra klasser. Jag vet att med rätt träning kan vi. Men just nu känns det väldigt långt borta med tanke på att vi bara vägrar ut oss på Ld+5.

Jag vet också att Priffe vill och kan. På Pay and jumper hoppar han och vi är hur bra team som helst. Men på tävling händer det något med mig som gör Priffe osäker. Jag har aldrig varit en tävlingsryttare innan Priffe. 

Jag har aldrig haft dom förutsättningarna att jag kunde börja tävla i ung ålder. 

Innan Priffe har jag hoppat bohuscupen och ett två klubbtävlingar. Jag blir fortfarande jättenervös och tycker det är jobbigt med folk omkring. Speciellt när jag har dåligt självförtroende och känner att jag inte är tillräckligt duktig för Priffe. Han är både för smart och för svår för mig. Han vet precis vart han har mig och vad han kan göra. Det hade varit bättre med en häst som gjort allt detta innan. En färdig. Men jag gillar varken genvägar och tydligen inte lätta och roliga vägar. Jag har alltid varit proffs på att försvåra allt för mig, men att i slutet löser det sig. Frågan är bara när slutet är för mig och Priffe. Jag kan inte rida ponny för evigt.