Ja det har minst sagt varit en turbulent tankeverksamhet de senaste dygnet. Men nu börjar det reda upp sig! 

Jag bestämde mig att gå till Reine träningen idag, även fast jag tävlade igår. Vad jag skulle göra utan min dressyrtränare vet jag inte. Han är så bra mentalt och jag gick ifrån träningen med fighting spirit och bättre självförtroende, och även en hel del tips och trix! 

Bara genom att gå upp till stallet fick mig på andra tankar, jag kunde ventilera mig och prata om allt som varit, med alla underbara människor där. Vad skulle jag göra utan dom? Rebecka, Suss och Katarina, största möjliga kramen till er! Så knäppa Goa och glada hela gänget uppe i stallet! 

Så nu känner jag mig glad och jag känner ett "jävla ranamma" i mig. Samtidigt så har jag klargjort för mig själv att jag älskar detta, aldrig kommer lägga ner eller ge upp och att jag alltid kommer ha och har förbaskat kul med allt som har med hästar att göra - i med och motgångar som jag brukar säga!